Doktor Waleed Ghanima förklarar hur ITP behandlas
Olika typer av behandlingar vid ITP
Behandlingen av ITP delas in i tre huvudkategorier:
- Immundämpande eller immunmodulerande behandlingar
- Trombopoetinreceptoragonister
- Operation
Den första kategorin, immundämpande eller immunmodulerande behandling, innebär att man med hjälp av läkemedel dämpar immunsystemets funktion så att det inte längre angriper blodplättarna. På så sätt ökar antalet blodplättar hos de flesta som får behandlingen.
Den andra kategorin, trombopoetinreceptoragonister, har till uppgift att stimulera produktionen av nya blodplättar. Den här kategorin läkemedel dämpar inte immunförsvaret utan gör istället så att benmärgen producerar fler blodplättar och kompenserar på så sätt för bortfallet.
Den tredje kategorin av behandlingar är operation, mer specifikt att operera bort mjälten (en s.k. splenektomi). Att man opererar bort just mjälten beror på att den kan påskynda förstörelsen av blodplättar.
Hur länge får man läkemedel vid ITP?
Steroider eller kortison är första linjens behandling vid ITP. Att det är första linjens behandling innebär att den ska sättas in först enligt riktlinjerna vid ITP. För att begränsa biverkningarna som steroider kan orsaka så ges de i maximalt sex–åtta veckor.
I andra linjens behandling finns flera kategorier av läkemedel, vilka vi nämnde ovan. Tombopoetinreceptoragonister ges antingen som tabletter dagligen, eller som sprutor en gång i veckan.
Immundämpande/immunmodulerande behandlingar ges intravenöst. Immunmodulerande läkemedel kan också ges som tabletter.
Det är viktigt att komma ihåg att alla läkemedel som ges för ITP kan ge biverkningar som det är viktigt att vara uppmärksam på. Läkare eller sjuksköterska informerar om sådant i samband med en läkemedelsbehandling.
Måste man läggas in på sjukhus under ITP-behandlingen?
Behovet av sjukhusinläggning efter diagnosen och antalet uppföljande läkarkontroller skiljer sig åt från person till person. Vissa patienter behöver sjukhusinläggning när sjukdomen upptäcks, om de har ett mycket lågt antal blodplättar. Därefter kommer behovet av sjukhuskontakt att variera, beroende på hur lågt antalet blodplättar är och vilken behandling som har satts in.
Hur ofta måste man komma på kontroller?
I början kan det finnas behov av täta kontakter med läkare eller sjuksköterska för att kontrollera antalet blodplättar och hur patienten svarar på behandlingen. Det vill säga om patienten fortfarande uppvisar symtom eller om den mår bra, samt om det förekommer biverkningar eller inte.
När läkaren har lärt känna patientens sjukdomsbild – och om patienten svarar med en stabil ökning av antalet blodplättar – så minskar behovet av kontroller gradvis. Patienten behöver inte heller nödvändigtvis komma till läkaren varje gång, ibland kan kontrollen göras av en sjuksköterska som är utbildad inom ITP. För vissa kontroller måste man komma till sjukhuset, medan det andra gånger räcker med ett telefonsamtal.
Vid sjukhuskontrollerna så undersöker man så klart antalet blodplättar, men också om eventuella läkemedel tas regelbundet och om det har uppstått några biverkningar, hur patienten mår i övrigt (t.ex. känner sig trött) och om sjukdomen påverkar livskvaliteten i stort. För patientens bästa i åtanke – och för att läkaren ska kunna utvärdera behandlingens effekt – görs en övergripande utvärdering med många frågor
Kan man påverka vilken behandling man får?
Det är extremt viktigt att involvera patienten i valet av behandling, bland annat genom god information. Helst ska patienten få information både av läkare och sjuksköterska för att få svar på sina frågor – men också från neutrala källor. På så sätt kan patienten få information om de olika behandlingarnas effekt och biverkningar utan att påverkas av läkaren och läkarens val.
Det första läkaren gör är att informera patienten om sjukdomen behöver behandlas
eller inte. Kom ihåg att det inte är alla personer med ITP som behöver behandling: Om antalet blodplättar är tillräckligt högt, d.v.s. över 30 miljarder per liter blod, behövs vanligtvis ingen behandling.
När läkaren och patienten väl har kommit överens om behovet av behandling, så går man igenom vilka behandlingar som finns. Utifrån en medicinsk utvärdering baserad på patientens tillstånd så diskuteras vilka möjligheter och vilka behandlingsalternativ som kan vara lämpliga. Olika aspekter läkaren tar hänsyn till är exempelvis hur snabbt man måste öka antalet blodplättar, om patienten har andra sjukdomar, ålder, kön, etc.
När läkaren väl har kommit så långt läggs de olika alternativen i regel fram för patienten som får vara med och tycka utifrån sina preferenser och önskemål.