Arnis utmaning är att vinna den tyska idrotts-utmärkelsen

Följ med Arni!

Blogg: 1

En idé föddes

“Kan jag fortfarande klara det?” Det var frågan jag ställde mig själv när jag tänkte på min gamla tyska idrottsutmärkelse. Den enda utmärkelse som jag fick under min universitetstid för sex år sedan. Inte så länge sedan kanske du tänker, men mycket har hänt sedan dess. Min vänstra fotled har blivit diagnostiserad med artros och mina läkare har sagt åt mig att vara väldigt försiktig med vissa sporter, särskilt med löpning och tyngdlyftning. Hur som helst…så föddes en idé!

Var aktiv

Missförstå mig inte, de råd jag fått från mina läkare har alltid varit väldigt viktiga för mig – och kommer alltid att vara det.  Men jag minns speciellt en mening som jag läste under mina universitetsstudier (jag har förresten magisterexamen i Hälsofrämjande arbete): Inaktivitet är dåligt, aktivitet är bra, och överbelastning är dåligt. Med andra ord, var aktiv!

Den tyska idrottsutmärkelsen

Den tyska idrottsutmärkelsen är en utmärkelse för mångsidig fysisk kondition och är uppdelad i de fyra kategorierna: uthållighet, styrka, snabbhet och koordination. I varje kategori finns det olika typer av övningar, men du behöver bara välja och utföra en.

Blogg: 2

Min träning

Även om jag inte vill följa ett strikt träningsschema utan lyssna på min kropp, så är planen att träna varannan dag. Därför har jag valt övningar med låg risk för skada. För att inte stressa mina leder för mycket under förberedelserna kommer jag undvika övningar där det krävs stor explosiv styrka i den tyska idrottsutmärkelsen (t.ex. för (stående) längdhopp, kulstötning). Däremot vill jag utföra alla styrkeövningar långsamt och kontrollerat.

Vecka #1: Nu börjar vi!

Den här veckan har jag joggat i en park i närområdet och tränat styrka för hela kroppen hemma. Naturligtvis är min löpprestation fortfarande väldigt svag (efter 15 minuter så behövde jag ta en paus…) men jag är övertygad om att det kommer att gå bättre snart. Vad som är mycket viktigare att berätta för er är att min vänstra fotled reagerade bra på träningen. Det känns till och med bättre än förut. Det här kommer att bli väldigt intressant!

Vecka #2: Håll aldrig tillbaka!

När du ser mig springa som en sköldpadda, är det svårt att tro att jag en gång i tiden kunde springa 8 km på mindre än 30 minuter. Hur som helst så är jag inte villig att ge upp! Uthålligheten, snabbheten och styrkan kommer tillbaka, långsamt men stadigt!

Min fotled håller också på att bli bättre och bättre. Efter en löprunda, känns det som att någon ”jobbar” där – låter det konstigt? Förmodligen, men det är sant. Jag är mer än glad att jag började med löpträning igen.

Ett annat bra budskap: Jag har fått en tränare, Jasmin, som vill hjälpa mig att klara min utmaning. Kan knappt vänta på att få jobba tillsammans med henne de kommande veckorna!

Vecka #3-6: Saker verkar alltid hända när du minst förväntar det…

Okej, det var definitivt inte planerat. På grund av sjukdom så har jag inte kunnat träna de fyra senaste veckorna. Ja, jag förlorade verkligen en hel månad på grund av en tuff infektion.

Blogg: 3

Vecka #7: Ge aldrig upp!

Jag har börjat med träningen igen, för att komma tillbaka in i matchen. Efter att ha varit sängliggande i fyra veckor så har det inte varit lätt. Min senaste löprunda var riktigt stökig: Efter 10 minuter i långsam takt var jag tvungen att stanna på grund av bröstsmärta. Jag kunde ju ha struntat i smärtan, men efter en infektion så måste man vara väldigt försiktig. Men att ge upp är inte ett alternativ. Jag vill verkligen ha den där idrottsutmärkelsen!

Vecka #8: När det regnar så öser det ner

Fler dåliga nyheter: Jasmin kontaktade mig och berättade att hon varit med om något svårt och kommer därför inte ha möjlighet att träna mig. Jag förstår det tillfullo och hoppas att hon mår bättre snart. Under tiden så ska jag följa mitt eget träningsschema. Lyckligtvis är bröstsmärtan helt borta. Jag har heller inga problem med att jogga 30 minuter i långsamt till medelhastigt tempo.

Vecka #9-10: Stress

De senaste två veckorna har varit fulla av stress: Min fru och jag håller på att flytta tillbaka från Istanbul, Turkiet – där vi har bott sedan 2015 – till Stuttgart, Tyskland. Att kombinera träning med att hitta en ny bil, lägenhet och ett arbete är inte lätt. Men jag lyckades få lite tid över till några kortare träningspass. Dessutom är det mycket roligare att springa i skogen i Tyskland än runt parken i Istanbul. Jag bara älskar doften av naturen!

Blogg: 4

Vecka #11: Tillbaka i Turkiet

Jag beslutade mig för att återvända till Istanbul av tre anledningar:

För att tillbringa några dagar med min fru som fortfarande är i Turkiet
För att besöka mina svärföräldrar igen
För att ta med mig ytterligare 30 kg tillbaka på planet till Tyskland ☺
Även om denna resa kostade mig dyrbar tid eftersom jag inte kunde träna så mycket, så var det absolut värt det. Att löpträna var inte möjligt då det är många vilda (och ibland aggressiva) hundar i byn där mina svärföräldrar bor. De jagade mig en gång och jag vill definitivt inte upprepa den händelsen. Men jag lyckades ändå göra 4x25 armhävningar både morgon och kväll. Nu är dagen för den tyska idrottsutmärkelsen så nära!

Vecka #12: Två veckor kvar

Tillbaka i Tyskland och i träningen! Jag är väldigt nöjd med de framsteg jag gör och säker på att jag kommer nå ett bra resultat under utmaningen om två veckor.

Förmodligen, kommer dessa att vara mina övningar:

Till en början ville jag inte välja hopprep utan längdhopp, eftersom jag var ganska så bra på det för några år sedan. Tja, låt oss säga för 10-15 år sedan, när jag fortfarande gick i skolan…Men längdhopp är väl inte så passande på grund av min vänstra fotled, så jag har köpt ett hopprep. Försöker fortfarande klura ut hur jag ska hoppa över det…

Week #13: Sista veckan med träning

Här är vi nu, den sista veckan före den tyska idrottsutmärkelsen. Är jag nervös? Egentligen inte. Jag känner mig laddad och kan knappt vänta på utmaningen. Idag, dagen före, vill jag ta det lugnt och inte göra någonting men 28 °C och solsken kan inte hålla mig hemma. Så jag tar min cykel och åker till en flod. En fantastisk idé!

Vecka #14: Dagen för den tyska idrottsutmärkelsen

Äntligen så har vi kommit till dagen för min utmaning. Nu kommer det att avgöras om jag är bra nog för att vinna den tyska idrottsutmärkelsen. Jag börjar med hopprep i kategorin koordination. 10 repetitioner är tillräckligt för brons, 15 för silver och 20 för guld. Jag har totalt tre försök men vid första försöket klarar jag 21 repetitioner – GULD!

Låt oss fortsätta till övning nummer 2 – 100 m löpning i kategorin snabbhet. Precis efter start känner jag någon konstig smärta i vänster fotled och knä. Därför blir jag rädd för att ta ut rörelsen helt och når mållinjen vid 0:15:59 – brons. Även fast jag egentligen inte behöver denna övning för att nå mitt mål, funderar jag på att prova 25 meter simning istället. Det kommer jag förmodligen att göra senare…

I kategorin styrka har jag valt stående längdhopp. Om jag når 1,85m – vilket inte borde vara allt för svårt – så får jag brons, silver vid 2,10m och guld vid 2,35m. Jag sträcker på överkroppen, böjer mina knän och hoppar explosivt: 2 meter och 38,5 cm – GULD igen!

Sedan är det dags för 3000 meter loppet.  Jag är lite nervös för den här grenen på grund av problemen jag haft med fotled och knä. Så jag joggar först några meter och stretchar mina leder försiktigt och inser till min stora glädje att smärtan är borta. Okej, då kör vi! Sträckan jag har valt är 800 m lång, så jag är tvungen att springa tre hela rundor och sedan ytterligare 600 meter. Som tur är så arbetar mina leder, muskler och min andning i harmoni med varandra och jag når mållinjen på 13:39 min. Guld för tredje gången!

Tekniskt sett så är jag klar för utmärkelsen. Men jag väljer att gå till en inomhuspool för ytterligare en övning: 25 meter simning. Jag vill lägga till det eftersom jag inte är helt nöjd med brons i kategorin snabbhet och ganska säker på att jag kan prestera bättre. Vid poolen väntar både en bra och en dålig nyhet på mig. Den bra nyheten är att den inte är full med människor, men tyvärr så är inte badvakten villig att ta bort repet som hänger mellan tränings- och aktivitetsdelen – så för att simma 25 meter är jag var tvungen att korsa repet! Ingen tid för gnäll tänker jag och går tillbaka till startposition! Mitt dyk går ganska bra och också när jag crawlar men – som förväntat – kämpar jag vid repet och förlorar dyrbar tid. Efter 0:19:96 min når jag den andra sidan och får silver.

Så total sett lyckas jag vinna guld tre gånger och silver en gång, vilket ger 11 utav 12 poäng. Det är fortfarande guld! När allt kommer omkring så är jag väldigt glad över resultatet och ser framemot ett andra försök – kanske tillsammans med dig?!? ☺☺☺☺

Blogg 5:

Slutsats

“Kan jag fortfarande klara det?” Den frågan startade min lilla resa mot den tyska idrottsutmärkelsen. Ett äventyr med både upp- och nergångar, framgångar och bakslag. Till en början var jag inte alls säker på hur min fotled skulle reagera på den utökade träningen som jag planerat för. De många kritiska rösterna förbättrade inte mitt humör direkt. Men strax därefter började jag att träna och insåg att mina tankar från allra första början (inaktivitet är dåligt, aktivitet är bra, överträning är dåligt) stämde: Den konstiga och ibland mycket smärtsamma känslan i min fotled dök sällan upp.

Men missförstå mig inte, självklart hittade jag inget botemedel mot artros. Även fast löpträning helt klart förbättrade situationen för min fotled, så var jag ändå tvungen att träna försiktigt. Varje gång som jag tränade för mycket ((>4x/vecka), så började det smärta från min fotled och mitt knä – det var förmodligen min personliga “gräns”.

Totalt sett så är jag mer än glad och tacksam för att jag deltog i Liberate Life utmaningen. Och jag tror att jag funnit svaret på min fråga ☺

Det är möjligt att leva ett liv bortom hemofilin.